Uppkopplad...

Jag har ägnat en ganska stor del av helgen åt att sätta mig in min nya kurs om internet och kommunikation i undervisningen. Jag har tagit del av information i veckobrev fram t.o.m. vecka 6, jag har undersökt kurslitteratur, jag har lagt till en massa favoriter på internet för att undersöka djupare en vacker dag... Och jag har sett filmer. Massor av dem. Korta och långa. Intressanta. Tänkvärda.

Jag måste säga att det har lett till en hel del funderingar: Å ena sidan... fast å andra sidan...

Ingen skulle behöva mer minne än 512kb, eller hur det nu var. Internet är en fluga, sades det. Det var något abstrakt, där vissa nördar roade sig med MUD.

Idag är internet en självklarhet, för alla. I stället för papperstidningen till kaffet på morgonen blir det kaffe till tidningen på nätet, i stället för videofilmer kan det bli "legotåg som rör sig" på Youtube för min femårige son, i stället för att undra över saker tar det tre knapptryckningar och så vet man allt man behöver. Kanske. Visst är det så att man är supereffektiv när man gör flera saker på en gång, men... Är man verkligen så effektiv? Och stämmer allt man får veta?

Efter nästan en och en halv timme film om det är jag tvungen att erkänna några saker:

1. Jag gör ibland flera saker på en gång.
2. Arbetet blir inte lika effektivt, fast just då känns det som att det blir det.
3. Jag ser det som en självklarhet att vi måste anpassa skolan efter elevernas verklighet, med olika medier, internet... Det som krävs för att väcka nyfikenhet och intresse.
4. Jag ser det som en nödvändighet att vi ger eleverna möjlighet att reflektera och analysera, att vi låter dem få sjunka in i sitt arbete och se helheten, att få tillfälle till fokus och djupare engagemang.

Är det jag skriver självklart eller inte? Är det motsägelser eller kompletteringar? Eller är det dags för mig att stänga av datorn och gå och äta middag? Oavsett vad är det det jag ska göra: Stänga av datorn, äta middag och sedan leka!