Ja, precis som titeln säger börjar jag om nu. Till viss del. Det som är gjort behöver ju inte göras om. :-)
Jag tänkte börja med att kommentera filmen Metacognition med Stephen Heppell från veckobrev 2-3 2010... Han talar om vikten om elevers delaktighet och aktivitet för att nå framgång, inga konstigheter. Han talar också om en mardröm... Dagens skola (i många fall), där elever tvingas stänga ute internet och datorer när de kommer till skolan. Där man (ofta) anser att användande av andras uppsatser är fusk och inte får förekomma. Han presenterar också en lösning på det. Man kan helt enkelt utnyttja andras uppsatser för att hitta fakta till egna uppsatser, man kan hitta svagheter och styrkor i dem och kommentera dessa, och man kan använda dem som bas och utveckla dem vidare.
Jag tänker se övriga filmer med Heppell under dagen och återkomma med fler kommentarer. Dessa filmer finns här:
http://www.journeytoexcellence.org.uk/resourcesandcpd/biographies/biogstephenheppell.asp
Ett par timmar senare... Bland annat beroende på att livet utanför också gör sig påmint lite då och då. :-)
En liten sammanfattning av filmerna med herr Heppell blir som följer:
* Eleverna kommer alltid att vara bättre på tekniken än lärarna, men lärarna kommer alltid att vara bättre på att analysera, konkretisera och lotsa eleverna vidare i sitt kunskapssökande.
* Skolans dagar som en plats där man finner kunskap, som en begränsad värld, är över. Den framtida skolan är över hela planeten. Skolans uppgift är inte längre att äga och sprida kunskap. Den är att inspirera till nya kunskaper, till ett fortsatt kunskapssökande. I detta ingår att ett individuellt lärande leder till ett gemensamt mål, trots att vägen dit ser olika ut för olika personer. Något som anses vara väldigt viktigt för lärande i vår tid är förmågan att själv lära sig, förmågan att inspirera andra till att själva lära sig och förmågan att vara till stöd för dem som lär sig, att vara ambitiös i sin stöttning.
* När man möts på Internet, utifrån gemensamma intressen eller frågor, har bara den gemensamma nämnaren betydelse. Inte ålder, nationalitet, utbildning, eller var man befinner sig.
* Människor är kunniga och kreativa och älskar att lära sig! (Oavsett vilka deras grundförutsättningar är.)
Frågan är hur väl vi tar vara på det...
Lyckas vi ta vara på allas kunskaper? Lyckas vi få alla att känna att de har något att tillföra? Lyckas vi inspirera alla? Svaret är givetvis självklart. Det gör vi inte.
Min fråga blir i stället: Hur gör man för att svara ja på ovanstående frågor?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dig om grundtanken att alla människor är kreativa och vill lära sig. Tyvärr är det svårt ibland i organiserad form som t ex i skolans värld att få till det. Det finns så mycket som jag tycker att varje människa bör kunna och jag är inte säker på att vi "älskar" att lära oss allt! Vissa saker är roligare än andra, måste man ändå konstatera. Dock finns det ju oändligt mycket att göra i skolans värld för att göra det "roligare" att lära sig det lite "tråkigare".
SvaraRaderaJa, och så är det ju det där med tiden också. Mina gymnasieelever är så splittrade, med många ämnen och andra intressen utanför skolan. Tiden räcker helt enkelt inte till för ett helhjärtat engagemang i allt de vill, förväntas eller måste göra.
SvaraRadera