Jag har några funderingar... Hur använder ni Facebook? Vilka lägger ni till som vänner och varför? Lägger ni till era gamla kompisar från högstadiet, era grannar, de ni träffade på festen en gång, era bekanta, era arbetskamrater / elever, era barns kompisars föräldrar, era elevers föräldrar och era nuvarande vänner? Hur tänker ni när ni gör det? Behöver man ens tänka?
Själv funderar jag ibland på det... Allt handlar ju om vilket syfte man använder Facebook. Är det för att snabbt nå sina vänner med ett meddelande? Är det för att man är nyfiken på vad kompisarna från för 100 år sedan har för sig numera? Är det för att utveckla nya kontakter (träffa nya kompisar)? Eller...?
Jag kan se en poäng med att lägga till alla jag känner eller en gång har känt, men är det relevant? Är jag egentligen intresserad av att följa allas förehavanden? Är alla intresserade av att läsa om vad jag tar mig för? Kanske finns det skäl till att man inte längre har kontakt... Och kanske önskar man verkligen att man kunde återuppta den igen, i någon form.
Här följer några andras tankar kring Facebook... :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Intressanta funderingar. Den viktigaste frågan tycker jag är den om att lägga till elever. För mig är det viktigt att skilja på mitt privatliv och min roll som lärare, men jag vet att många resonerar annorlunda. Man kanske kan tänka sig att ha två konton; ett privat och ett som lärare. Men lärarkontot skulle man kunna ha kontakt med sina elever och också snabbt nå ut med information på ett sätt som vi inte har idag.
SvaraRaderaFörresten...har du sett min blogg?
Nu har jag det! :-) Jag var tvungen att gå via KTH för att hitta den...
SvaraRaderaHej! Intressant att du frågar! Jag skrev nämligen själv ett blogginlägg om vänskap på FB kontra verkliga världen helt nyligen.
SvaraRaderaMin gräns går definitivt vid studenterna. Dom skickar vänförfrågningar ibland men där är det stopp. Håller med kommentaren ovan.
Annars har jag ingen strategi utan har alla typer av "vänner" (dock inte så många) och märker att umgänget reglerar sig självt. Vissa är aktiva och delar med sig av både länkar och idéer och då känns det plötsligt som att vi har EN slags relation. Det intressanta är att den verkar uppstå helt oberoende av vår tidigare relation.
I allmänhet verkar de flesta skriva så korta inlägg att det inte känns jobbigt att sålla. Ibland klickar jag "gilla" bara för att visa att jag läst och det kan räcka långt för att man ska känna sig synliggjord. Jag inbillar mig att väldigt privata eller riktade tankar sker via meddelandefunktionen.
Kanske skulle man starta upp en grupp och ha studentkommunikationen där?
Hej alla FB-funderare!
SvaraRaderaFör en tid sedan intervjuade vi Anna Karlsson från Viktor Rydbergs samskola. Anna undervisar i matematik och NO-ämnen och har blivit utsedd till Europas mest innovativa lärare 2010 i en internationell tävling. Hon älskar sin tablet-PC. Jag passade på att fråga henne hur hon gör när eleverna vill kontakta henne på FB. Då berättade hon att hon tycker att FB är det bästa sättet för henne att kommunicera med sina elever, utanför skoltid. Mycket bättre än att försöka ringa om hon eller de undrar över något. Både hon och eleverna finns ju redan på FB, när de inte är i skolan. Men, för att kunna hålla isär sitt privata "jag" och sin yrkesidentitet, så har hon skapat ytterligare ett FB-konto som "Fröken Anna Karlsson". Det är som "Fröken Anna Karlsson" hon låter eleverna bli vän med henne på FB. Ett smart tips tycker jag, väl värt att pröva. Men visst är det svårt...alumni? vän? var går gränsen?
Margareta